Efterrätten

Vad vore livet utan underbaringar....Jo det kan jag säga,sååååå himla tråkigt....;)
Nu har jag ju tiden (inte så mycket orken) att njuta av dom små härliga,jag behöver inte fostra och vara den "dumma",nä som farmor tar man det mesta som roligt å mysigt....Ibland får man faktiskt gömma sig för att dom inte ska se att man skrattar när dom sagt lr gjort nåt dom inte får....;)))) Dom två underbaringarna jag har än så länge ger mig bara en massa glädje å härlig energi...Idag på em har jag fått vara med den yngsta, Lexus 2 1/2 år å han är rolig han,är i den åldern då det frågas mycket och testas väldigt mycket...."Hmmm,hur långt kan jag gå innan dom säger stopp"....Typ...;))) Massor av bus och han sitter aldrig still den lille gofjärten...Önskar ibland att jag hade den energin om så bara för en dag,tänk vad mycket jag skulle kunna göra.....Maaaaassssssoooor....;)) Men varje gång jag varit med han så är jag glad å fylld med lycka.....Han ger positiv energi,så är det...;))

Å nu ska den här medelålders kvinnan ta lite kvällsfika å sätta sig uppe i sköna soffan
Så ha en skön kväll på er
Pöööössss så syns vi


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar